Igår skrev ”MH” en kommentar som var menat som skoj. Det gick helt förbi mig. Senare på kvällen drev min man med mig och jag fattade inte något. Vad är det som händer! Är det all målarfärg på tork som håller på att förstöra mig och mina hjärnceller? Jag börjar bli orolig.
Nä, nu måste jag ta hand om mig och sluta drömma om att måla om ännu fler möbler i huset på ett tag. Jag måste få mer syre till hjärnan, jag har ju ett jobb att sköta.
Så det blev en tidig tur i diset på ”Harberget” igen. (Och trots namnet har jag nog under alla år av promenader där uppe inte sett fler än fem-sex harar.)
Men titta vad jag såg. För en stolt f.d. ”klyktattare” är det här rena nostalgin.
Dra parallellerna till Bengt Lindströms konstverk ”Y” strax utanför Sundsvall-Härnösands flygplats.
Jag hittade också ett populärt skathak. Vackert på sitt sätt.
Jag är lyckligt lottad som har en så härlig natur nästan inpå knuten. Jag är ingen mästerfotograf, men försök i fantasin lägga till fågelsång…
Faktum är att jag känner mig piggare nu – och är förhoppningsvis lite smartare…
Och ännu gladare blev jag när jag (tack vare Prefer Simplicity) hittade dom här uppiggande nya muggarna från Rörstrand. Något att sätta på det nymålade vita bordet. Vilken tur att det är morsdag snart…
Måste ta mig en tur ned till makens hemtrakter och besöka fabriken snart.
Kramkram ♥
Garbo och jag 