Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Inombords’ Category

Mer On än Off…

Efter nio timmars sömn i ett (djupt) sträck så kändes det imorse betydligt mer ”on” än gårdagens ”jätteoff”. Skönt!

Och jag har dessutom nästan förträngt gårdagens orienteringspass – som förövrigt var förlagd i en terräng som enbart bestod av sten och branter täckt av lavar och mossor. Efter femte kontrollen trampade jag igenom mossan och foten kilades fast mellan två stenar. Jag ramlade som en fura baklänges – helt chanslös! För ett ögonblick hade Ronja Rövardotter och jag något gemensamt. Jag låg där och tittade gråtfärdig upp mot skyn och bara väntade på att Rumpnissarna skulle säga från underjorden: ”Vaffö, vaffö blir det på detta viset?”

Som pricken över iet så tappade jag kompassen i tumulten med att komma loss. Och det min vänner betyder bara en sak: KÖRD!! Så det var bara att leta reda på kraftledningen och följa den ut till vägen. Sen gick jag i ösregnet mot mål samtidigt som jag fyllde fickorna med gula kantareller.

Kramkram

PS Om man ska försöka se det positivt så kunde jag tack vare urusla orientieringsförhållanden vräka i mig mängder av smörstekta kantareller innan jag kröp ner mätt och belåten i sängen.

Annonser

Read Full Post »

Jag kan ingenting dikta
och ingenting måla
och ingenting säga
som räcker idag…

Men lyssna till vinden
som sjunger sin längtan
och smeker Din panna,
för vinden är jag

Författare: Okänd

Read Full Post »

Det är nära nu

Just nu befinner jag mig i ingenmansland. Ja, jag är fortfarande hemma i huset men ändå inte. Det kanske låter som ett uppslag för en mindre psykiatriskt undersökning men så dramatiskt är det inte.

Nästa veckan händer det något i mitt liv som jag för 5, 10 eller 15 år sen aldrig kunnat drömma om. Men sånt är livet och man rår inte över allt. Och kanske finns det en mening med allt det som sker – åtminstone lever jag efter den tron.

Och är det något jag lärt mig av den här resan så är det att inte ta något för givet, njuta av det man har och oftare leva i nuet.

Kanske ska jag försöka leva efter dom orden idag och ta den här fredagen som den kommer. Jag har inga måsten inplanerade, men det skulle vara kul att hitta några kantareller. Jag återkommmer med bildbevis om jag lyckas.

Kram till er alla

Read Full Post »

Jag skäms, men jag vill skylla allt på värmen. Jag har gjort en i mina ögon klassisk sur-himla-pensionär-haheladanpåsiggrej…

Men jag ska börja från början: Det händer att jag handlar i en butikskedja som ursprungligen härstammar från ett land som var en av huvudpersonerna i andra världsskriget. Ja, jag vill inte nämna kedjan vid namn, men en liten hint är att den börjar på ”L” och slutar på ”idl”. Nog med ledtrådar nu.

Varje gång av alla de sex-sju gånger jag handlat där (redan här kan jag se hur fel det låter) så har jag stört mig så innibänken på att deras kassadiskar inte är av denna värld. Hur har dom tänkt sig? Det finns inget utrymme efter att kassörskan scannat varorna att skicka dom vidare på. Och det HÄR har jag analyserat. Tro mig!!

Så igår var jag där igen. Det var megavarmt ute. Ungarna var hungriga. Jag var svettig. Dessutom håller butiken så låga priser att det inte finns marginal till luftkonditionering så luften var tryckande där inne. Kön till kassan var visserligen inte längre än normalt med den kändes som flera kilometer. Och jag stod där i kön och studerade. Och analyserade. När det var dags för mig att lägga upp varorna på bandet så kom det. Från ingenstans, helt oplanerat och okontrollerat:

– HUR har ni tänkt här, EGENTLIGEN!! (Ops, var det JAG som sa så??)

Den stackars sommarjobbande tjejen tittade på mig med förskräckta bruna, söta rådjursögon och sa:

– Öh, förlåt men vad menar du? (Med jätteynklig och pyttenuttig röst…)

Jag försökte fortsatt stå fast vid min ståndpunkt trots att jag själv nu undrade vad i hela friden jag höll på med:

– Jo, jag menar, det finns ju faktiskt inget utrymme för varorna att ta vägen efter att du scannat dom och det är FAKTISKT stressande att känna allas blickar på sig när jag ska lägga upp varorna, betala för dom och sen stressa som en iller för att hinna packa ner dom igen.

Den söta tjejen tittar på mig och jag känner att hon får hela butikens sympatier. Helt plötsligt inser jag att jag beteer mig som en gammal sur hagga som borde åka till ett riktigt fattigt land där ond bråd död förekommer dagligen. Detta för att få lite perspektiv på problem och RIKTIGA PROBLEM…

Read Full Post »

Jag tror inte att jag någonsin gråtit när jag suttit och tittat på en teater. Men någon gång ska vara den första.

Söndagens föreställning av ”En midsommarnattsdröm” av William Shakespeare, tolkat av Västanå Teater och dess teaterchef och konstnärlige ledare Leif Stinnerbom var fullständigt underbar.

Humor, kärlek, svartsjuka, list, humor igen…

Stundtals hade jag ont i kinderna av allt skratt, stundtals var det fullständig tystnad i berättarladan. Men när de fantastiskt underhållande clownerna en efter en avrättades på order av biskop Sigfrid blev tystnaden tjock som kletigaste råolja i Mexikanska golfen. Och tårarna rann.

Av tillbakaresans elva mil grät minsteman de första fem. Och jag försökte kämpa emot…

Föreställningen lämnade mig och sonen allt annat än oberörda – precis som det ska vara när teater är som allra bäst!

Read Full Post »

Jag gick aldrig igenom min svarta garderob. Jag har ingen aning om vad som kom emellan för ambitionen var hög. Men jag satsar på nytt, och siktar på imorgon fömiddag. Nej, istället var jag med om något som jag inte önskar nån.

Igår eftermiddag åkte vi iväg för att bada och grilla. Av badet blev det inget, och grillningen blev istället stekning. Men det var inte det som var det jobbiga.

Eftersom jag tycker det är skönt att sparka av mig skorna och gå barfota så gjorde jag det givetvis även igår i värmen. När jag ställde mig upp för att fixa en grej så känner jag hur det under min fot är något varmt, lite mjukt, något med liv och rörelse, något som kan låta… Jag har trampat på en ödla!!

Jag gallskriker! Jag skadar ödlan så till den milda grad att delar av inälvorna kommer ut!! Sen får jag en blackout och ödlan hasar sig undan och försvinner…

Vi försökte leta reda på det allvarligt skadade djuret utan att lyckas. Istället fick vi torka upp blodblandade inälvor och hoppas att den nu skulle dö snabbt!!

Gissa hur jag mådde sen, och ändå är det nog ingenting jämfört med hur ödlan kände sig…

Read Full Post »

Stiltje

Idag har det varit en stilla dag. Ja, jag menar jag gick upp som vanligt klockan 6, åt frukost, gjorde mig iordning och cyklade iväg mot tåget.

Tåget kom och avgick i tid. Jag kom fram till kontoret först av alla. Jag slog på datorn och jobbade. Allt flöt på. Telefonen ringde visserligen oavbrutet under förmiddan men det bekom mig inte. Jag blev inte stressad, jag hann med det jag hade planerat och lite till. Allt lugnt och stilla.

Tåget hem kom och gick enligt tidtabellen. Jag svängde förbi biblioteket för att läsa en artikel om en bekant i en lokaltidning från annan ort. Tidningen fanns inte inne. Lugn och stilla. Jag blev inte irriterad. Jag cyklade hem, pratade lite med tonåringarna, tog en frukt, bytte om och gav mig ut i skogen.

Efter en timme var jag hemma igen och stod i duschen. Med nya, mjuka och alldeles rena kläder sitter jag nu här och skriver om min dag. Så stilla. Så skönt. Så avslappnad.

Ibland skulle jag vilja kunna stanna tiden för en stund.

Read Full Post »

Older Posts »