Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Mat’ Category

Vägrar Falukorv

Jag avskyr att hitta på mat, det är ju så fruktansvärt tråkigt! Inte gör det saken bättre när ICA gör reklam:

Jag äter ju för böveln (se f**n) inte ens korv!!!

Read Full Post »

Gårdagen blev något utöver det vanliga – trots att inget utöver det vanliga hände.

Dagen började med en cykeltur tillsammans med minsteman ut till skärgården och Picassoudden där vi belönade oss med en mjukglass. (Visste ni förresten att den kända Picassokultpuren började byggas 1965 och är 9 meter hög…) Väl hemma varvade vi ned en stund för att sen fräschade upp oss inför ”räkfrossan” tillsammans med ”bästa grannen” nere i hamnen. Underbara och goa minste sonen åt en STOR hamburgare och verkade trivas i de vuxnas sällskap.

Hemma igen, med magen som ett fyrtorn, kröp jag upp soffan med laptoppen och såg att en gammal vän skickat en vänförfrågan på Facebook. Vad glad jag blev! Härligt!
Kvällen avslutades med tv-serien ”livvakterna” innan jag nyduschad kröp ned i den renbäddade sängen. Perfekt avslutning på en underbar dag. Något att tänka tillbaka på när hösten kommer. Hur har ni haft det?

Read Full Post »

”Är man från Värmland så är det ens skyldighet att göra reklam för den godaste mat vi har att erbjuda: Nävgröt med fläsk!” (Så sa den äldre mannen vi delade bord med under lunchen ute i den Brunskogska bygden igår.)

Jag säger bara: Skulle inte tro det!

För det första:
Gröten ser ut som en torkad spya.

För det andra:
Jag äter inte fläsk!

Sen om det är gott eller inte, det kvittar.

Men jag kan göra reklam för länets hantverk – och samtidigt sträcka på mig som en värmländsk tall som trängts i den ogallrade skogen. Rak, smal, envis och stolt! Vilka hantverkskunskaper som finns där ute i skogarna!

Jag köpte mig förresten ett par lovikavantar från Gammelvala och en stickad linnesjal från Klässbols linneväveri. Förlåt, men nu har jag börjat ladda inför hösten…

Finns det något ni är särskilt stolta (eller ”ostolta”) över i era hemtrakter?

Read Full Post »

Jag skäms, men jag vill skylla allt på värmen. Jag har gjort en i mina ögon klassisk sur-himla-pensionär-haheladanpåsiggrej…

Men jag ska börja från början: Det händer att jag handlar i en butikskedja som ursprungligen härstammar från ett land som var en av huvudpersonerna i andra världsskriget. Ja, jag vill inte nämna kedjan vid namn, men en liten hint är att den börjar på ”L” och slutar på ”idl”. Nog med ledtrådar nu.

Varje gång av alla de sex-sju gånger jag handlat där (redan här kan jag se hur fel det låter) så har jag stört mig så innibänken på att deras kassadiskar inte är av denna värld. Hur har dom tänkt sig? Det finns inget utrymme efter att kassörskan scannat varorna att skicka dom vidare på. Och det HÄR har jag analyserat. Tro mig!!

Så igår var jag där igen. Det var megavarmt ute. Ungarna var hungriga. Jag var svettig. Dessutom håller butiken så låga priser att det inte finns marginal till luftkonditionering så luften var tryckande där inne. Kön till kassan var visserligen inte längre än normalt med den kändes som flera kilometer. Och jag stod där i kön och studerade. Och analyserade. När det var dags för mig att lägga upp varorna på bandet så kom det. Från ingenstans, helt oplanerat och okontrollerat:

– HUR har ni tänkt här, EGENTLIGEN!! (Ops, var det JAG som sa så??)

Den stackars sommarjobbande tjejen tittade på mig med förskräckta bruna, söta rådjursögon och sa:

– Öh, förlåt men vad menar du? (Med jätteynklig och pyttenuttig röst…)

Jag försökte fortsatt stå fast vid min ståndpunkt trots att jag själv nu undrade vad i hela friden jag höll på med:

– Jo, jag menar, det finns ju faktiskt inget utrymme för varorna att ta vägen efter att du scannat dom och det är FAKTISKT stressande att känna allas blickar på sig när jag ska lägga upp varorna, betala för dom och sen stressa som en iller för att hinna packa ner dom igen.

Den söta tjejen tittar på mig och jag känner att hon får hela butikens sympatier. Helt plötsligt inser jag att jag beteer mig som en gammal sur hagga som borde åka till ett riktigt fattigt land där ond bråd död förekommer dagligen. Detta för att få lite perspektiv på problem och RIKTIGA PROBLEM…

Read Full Post »

Ny, grön och osäker

Från första stund när jag som ny, grön, osäker och lite nervös klev in på jobbet och skulle försöka få grepp om det ogreppbara så var det särskilt en person som alltid såg till att jag hade det bra. C lyssnade tålmodigt på alla mina frågor (och upprepande av samma frågor), fel och fipplande. Så när hon gick i pension för något år sen så ville jag inte vara inne på kontoret den dag hon skulle gå ut genom dörrarna, sin sista arbetsdag…

Igår hade C bjudit ut oss alla till hennes lantställe vid Vänerns strand. Och det blev en härlig dag i solen med smörgåstårta, jordgubbstårta och sång. Vilken tur jag har som får vara bland dom här fantastiska människorna.

Ledsen för den dåliga bildkvaliten, men jag glömde kameran hemma så mobilen fick duga.

Read Full Post »

Jag är så full. Så packad som jag är nu det finns inte! Glöm att det finns någon endaste nanomillimiter utrymme kvar i min hjärna. Jag tror om möjligt t.o.m. huvudsvålen är späckad med info.

Men utsikten från dagens utbildningssal var underbar. Se Klara kyrka i sin grönskande skrud…

Efter dagens eftermiddagspass gick vi till medborgarplatsen för att äta mat, och för att komma dit passerade vi Gamla stan. Visst är det hårt att det inte fanns tid till att kolla in i några butiker…

Men räkorna med vitlökssmör var fantastiska…

Ha det gott!

Read Full Post »

Vi är på gång

…vi är laddade, vi är tända. Tomas Ledin var en av mina största idoler när jag var ung och oskyldig.

Men nu är vi laddade och på gång med ommålning av bland annat köksbordet. Bordet är nu spacklat, slipat och spacklat igen. En slipning till, sen är det dags för första strykningen med vit färg. Olala…

Jag hade dessutom tänkt plantera lite blommor i min zinklåda som stått på altanen hela vintern och bara väntat.

Men vädrets makter är inte med oss idag så jag känner för en myspysinnedag med Semlans kladdkakerecept istället.

Och där ute står både vattenkannan och ljusstaken ute i ösregnet…

Vad gör ni – alla bloggsurfare och bloggskrivare – denna regntyngda dag?

Och, tack snälla, snälla ni för era kommentarer. Jag är så tacksam. Men jag är minst lika glad för alla er andra som också tittar in…

Kramkram

Read Full Post »

Older Posts »