Jag ska fatta mig kort och utan krussiduller.

Jag har av olika skäl bestämt mig för att sluta blogga. Stopp och belägg och sluta jubla! Lägg genast tillbaka bästa Champagnen i kylen och lugna ner er. För tyvärr så blir ni andra bloggare inte av med mig så lätt.

Tror ni verkligen jag kommer att sluta hänga hos er, och missa det ni vill dela med er av i era liv? Drömmar, sorger, pinsamheter, ilska. Nä hörrni, bättre kan ni! Så bredda era fält för kommentarer. Here I come…

Ett från hjärtat stort tack och en äkta, varm och innerlig kram till alla som läst bloggen.

Sköt om er,
Kramkram
Ullis

Säga vad man vill om politik men ibland är jag glad att det är valår.

Imorse möttes jag på tågstationen av LO-representanter som bjöd på en frukostpåse och juice. Bara det hade varit gott nog. Sen kom tågvärden och gav mig helt gratis ett ex av länets självklaraste tidning. Morgonen kunde ju bara inte börjat bättre!

Väl på jobbet inledde vi vår första dag av kursen beteendeanpassad kommunikation = säljande kommunikation. Så sjukt spännande, men så sjukt tröttande. När utbildningsdagen var slut rusade jag direkt till ett föräldramöte där jag var lagomt mottaglig för information – not! Men det bjöds på kaffe och kakor – vilket jag iofs inte tog eftersom jag måste kunna somna någon gång den här sidan midnatt.

Direkt efter mötet småsprang jag mot tåget medans jag höll tummarna för att jag skulle slippa övernatta med de procentpåverkade på stationen. Och det slapp jag! Så nu sitter jag här: nöjd, glad, dyngtrött och med en mycket god insikt i vilken personlighetstyp jag är. På gott och ont kan jag säga…

Idag tog jag äntligen tag i saken och köpte en radio på Clas Ohlson som jag ska ha på kontoret. Ja, jag vet att man kan lyssna på radio via internet, men jobbets intranät krånglar till det lite. Hur som helst, för 99:- kan jag äntligen lyssna på Oskar flera gånger varje dag…

…från och med du…

Och imorgon ska jag gå kurs hela dagen i ”säljande kommunikation”. Jajamensan, flådigt värre. Så imorgon kväll ska jag både kunna prata och sälja samtidigt.

Och helgen… Trots att nästan inga av helgens planer blev av så gör det inget, för den blev desto bättre. Jag hann med både middag med barnen, bokläsning i skärgården, fika med Gottigottgott, pratstund med bästa grannen som varit på surströmmingspartaj – och nu luktade as – och att svänga in till köldhålet (kvalmigt varmt pga Brittsommarvädret) och rösta. Så nu är även det gjort!

Men nu är jag nyfiken på hur ni har haft det? Berätta, berätta…

Ops! Nu måste jag springa till tåget.

Kramkram

Och självklart kopierade jag texten! Är det nån mer, med handen på hjärtat, som kan göra det?

Obs! Jag hoppas ni inte har glömt bort att jag ska träna på en sak…

Så nu är det till att bli miljöbov, och slösa på pengarna, då jag snarast kommer teckna en prenumeration av Lusaskens morgontidning istället.

Eller förresten, man kanske kan få ersättning från kommunens försäkring om man drabbas av köldskada där inne? Hmm, det tål att tänkas på… Jag ska kanske ta och hänga på låset imorgon bitti? Eller åtminstone göra min medborgerliga plikt och rösta i kylan.
Kramkram

PS Ja, jag vet att jag skulle kan vända mig till någon lämplig person på kommunen och påtala problemet. Jag vet! Men nu är det också så att jag redan vet att det här redan är ett känt faktum, utan att någon gör nåt åt det. Det skulle med andra ord inte komma som nån nyhet om jag också kom och pep om det. Och ja, just nu kanske jag bara har kraft till att gnälla… Kram igen, alla sötnosar!

Hmm, man kanske skulle ta sig en tur uppåt de gamla hemtrakterna…

Och jag har dessutom nästan förträngt gårdagens orienteringspass – som förövrigt var förlagd i en terräng som enbart bestod av sten och branter täckt av lavar och mossor. Efter femte kontrollen trampade jag igenom mossan och foten kilades fast mellan två stenar. Jag ramlade som en fura baklänges – helt chanslös! För ett ögonblick hade Ronja Rövardotter och jag något gemensamt. Jag låg där och tittade gråtfärdig upp mot skyn och bara väntade på att Rumpnissarna skulle säga från underjorden: ”Vaffö, vaffö blir det på detta viset?”

Som pricken över iet så tappade jag kompassen i tumulten med att komma loss. Och det min vänner betyder bara en sak: KÖRD!! Så det var bara att leta reda på kraftledningen och följa den ut till vägen. Sen gick jag i ösregnet mot mål samtidigt som jag fyllde fickorna med gula kantareller.

Kramkram

PS Om man ska försöka se det positivt så kunde jag tack vare urusla orientieringsförhållanden vräka i mig mängder av smörstekta kantareller innan jag kröp ner mätt och belåten i sängen.

Kramkram

Så nu försöker jag varva ner med lite soft musik innan jag hoppar i säng med Pölsan. Ja, inte Pölsa alltså, han vet jag ju är gift. Förresten så ringde hans fru till jobbet idag, och det var väl tur att det inte var jag som tog samtalet. För tänk om jag vräkt ur mig att jag är helt såld på hennes man – ja, som rollfigur alltså.

Men nu ska jag softa med den här låten och tänka på lappskojs.
Kramkram